Kära bröder, JAG, INÊS, tjänare till den Högste och till JUNGFRU MARIA, hälsar er och ger er fred.
Den älskande liknar den älskade; det är kärlekens mest egendomliga egenskap att göra den som älskar lik den älskade objektet.
Om era hjärtan älskar skapelser, kommer de att likna dem och ännu mer, komma att vara deras slavar, eftersom kärlek inte bara gör den som älskar lik det älskade objektet utan också tvingar den som älskar att underkasta sig att bli älskad. Därför kan en själ som är bunden till skapelser och älskar dem i oordning inte förenas med GUD, eftersom kärleken de känner för skapelserna gör dem lika dem, vilket hindrar dem från att anpassa sig efter det rena och fullkomliga Bilden av GUD.
Därför måste man avsäga sig bundenhet till skapelser så att själen kan anpassas efter den fullkomliga och heliga Bilden av GUD!
Såsom själen förenas med GUD, genom de nära och mystiska banden av övernaturlig kärlek, vänskapskärlek; desto mer kommer den att anpassa sig efter det fullkomliga Bildet av GUD, utan rygg, utan fläck, utan fläck.
GUD är ljus som inte känner skuggor och ju mer själen liknar honom, desto fullkomligare kommer den att återge det fullkomliga Bildet av GUD; utan skugga, utan solnedgång [2][1].
Den själ som fortfarande är bunden till skapelserna, har inte övervunnit köttet och kan därför inte gå in i bröllopsgästens sal, eftersom den ännu inte har det brudklänning som är den övernaturliga och transcedentala kärleken som gör själen värdig och sammanlevande med bröllopets gäst.
Själen måste alltid vända sig till gudomlig hjälp så att den kan övervinna sig själv och fritt nå ren och transcedental kärlek.
Jag är här för att hjälpa er att uppnå denna rena kärlek och för att hjälpa er förena era själar med GUD på ett så övernaturligt och fast sätt att inget, varken död, helvete eller någon skapelse kan skilja er från GUD.
Kom till Mig, jag är alltid redo att hjälpa er. JAG, IN DIG SJÄLV, välsignar er nu.
[1][1] Tillfälle: fig., förfall; nedgång; ruin;