I morse kom ängeln och tog mig till skärselden för att trösta och hjälpa de heliga själarna.
Ängeln ledde mig till Välsignade Modern, som förde mig till en ruinliknande byggnad som såg ut som ett lager. Inuti såg jag två rena, snygga stolar. Välsignade Modern satt på en av dem.
Hon sa: ”Valentina, sitt bredvid mig.” Jag satte mig bredvid Välsignade Modern. Jag känner mig alltid så bra i Hennes närvaro.
Jag reste mig upp och lyfte stolen och beundrade den. Jag sa: ”Välsignade Moder, dessa stolar är så lätta. Jag gillar dem.” Jag tänkte för mig själv: ”Jag önskar att jag hade stolar som dessa i mitt kök.”
Hon sa: ”Titta igen. Titta under den.”
Jag tittade och märkte svarta smutsfläckar längs kanterna på stolens undersida och sidor.
Hon sa: ”Ser du, vem som än satt på den stolen så lämnade de sitt avtryck efter sig. Se hur mycket smuts de lämnade på stolen.”
Jag sa: ”Åh Välsignade Moder, jag vill inte sitta på dem.” De svarta märkena representerar själarnas synder. Jag förstod genast att de heliga själarna som redan är här har lämnat sina avtryck efter sig, och att jag måste gå och besöka dem och trösta dem.
Välsignade Modern reste sig upp, och jag följde Efter henne. Allt eftersom vi gick längre in i denna ruinliknande byggnad, som inte var i totalt mörker, såg vi många själar, både män och kvinnor av olika nationaliteter, inklusive indier och kaukasier.
De viskade till varandra: ”Åh, Damen Drottningen är här.” Välsignade Moder var mycket mild mot dem. Hon talade till dem, tröstade dem och gav dem uppmuntran.
Världsmoder sa till dem: ”Valentina här kommer att hjälpa er. Hon lider så mycket för er allas skull. Hon har mycket svåra smärtor i sina ben, som Min Son tillåter så att hon kan hjälpa er att komma närmare Himlen.”
De heliga själarna sa: ”Vi önskar att vi var vid liv så att hon skulle tala till oss.”
Jag talade med de heliga själarna och berättade lite om hur vacker Himlen är. Men de kan inte göra någonting själva utan är helt beroende av mina böner för hjälp.
Själarna hoppade av glädje, men när vi passerade försökte de följa efter Världsmoder. Med stor mildhet och vänlighet sa hon till dem: ”Mina barn, jag kommer snart tillbaka för att trösta och skänka er lindring. Ni kan inte följa mig. Ni måste lyda det som ställs på er.”
Världsmoder har ett sådant vackert, milt och vänligt sätt.
Ängeln förde mig sedan hem igen.