måndag 16 oktober 2017

Brev från Anne till den himmelske Fadern.

Idag, den 16 oktober 2017, vill jag skriva ett brev till dig, käre Himmelska Fader, för att jag känner en längtan efter att skrifva allt från levern.

Jag hoppas jag hittar början, för jag vill ösa ut mitt hjärta inför dig. Allt som trycker på mig vill jag berätta för dig. Jag vet också att du är en god lyssnare. Mitt hjärta är så tungt och jag vet inte vem annan jag skulle kunna berätta allt för som kunde lyssna i så lång tid.

Du är den mest tålmodiga, älskande och ömma fadern som en människa någonsin kunnat önska sig. Jag älskar dig, och kan inte ens säga hur otaligt jag älskar dig. Du har alltid haft ett öra för mig och aldrig slutat att älska mig, även när jag inte visste vad jag skulle göra.

Du vet att jag har lidit av ångest och panikattacker i så många långa år och inte vet hur jag ska hjälpa mig själv. Jag vill heller inte belasta andra med det och sluta dem. Du vet allt vad jag alltid ville göra var att hjälpa.

De budskap som jag har hjälpt till att sprida har hjälpt andra, inte bara sanningen, Dina sanningar, utan också att följa med dem på deras ibland så svåra livsresa. Jag har hört ord som kom från dig, inte från mig själv, det vet jag. Jag är helt oförmögen att formulera sådana ord och skriva ner dem på papper. Nu har det gått mer än fem veckor sedan jag inte fått några budskap efter de heliga offermässorna.

Den Heliga Offermässan har alltid varit så dyrbar för mig, den har blivit mitt livselixir. Jag levde av det. Du vet också att jag kunde be många rosarier i rad. De hjälpte mig, eftersom jag var där med mina sinnen. Jag saknar det idag. Den Saliga Moder gråter efter mig? Är detta sant? Jag vill inte sorga henne, utan tar världsmissionen på allvar. Det är så viktigt för oss alla.

Vad finns i människor idag om de inte hittar Dig, käre Himmelska Fader? De söker dig och vill vänta hjälp från prästerna. Tyvärr är prästerna inte längre i sanningen idag. Den Heliga Offermässan, inte måltidsgemenskapen som de utövar, tar bort deras styrka. De vill förändras men vet inte vad orsaken är att de inte kan göra det. Det är en lång och stenig väg ofta tills någon har vände sig till den Treenige Gud, som ensam kan hjälpa. Det är oftast inte lätt att hitta rätt destination. Vägen är ofta lång och stenig. Det finns många människor och även präster som går fel och förvirrande vägar och vet inte vad de ska göra.

Börja jag med mig själv, kanske hur det kunde ha börjat? Tyvärr vet jag inget om mitt innerliga liv. Då skulle jag kunna hjälpa mig bättre. Jag har en så stor längtan efter säkerhet. I dig finns den säkerhet jag borde hitta. Du är överallt närvarande, bara jag ser inte dig. Men jag vet att du aldrig lämnar någon ensam som ropar till dig i nöd. Jag är i nöd, käre och ömma fader, och önskar inget mer än att känna din närahet. Var kan du hittas? Du säger det åt mig. Jag väntar på ditt svar.

En gång, i min stora nöd, såg jag dig på himlen och det var något underbart som jag fortfarande inte kan tro idag. Det hjälpte mig och jag kände mig inte längre ensam. Men idag hittar jag inte tråden till dig? Var är du, min kärlek, min älskling? Ingen kan överträffa dig i kärlek, för ingen har en sådan otrolig kärlek att ge bort. Ge bara mig lite av den kärlek som jag inte känner. Men i mitt hjärta vet jag att allt kommer från dig. Inget sker av tillfällighet, allt kommer från dig, allting, endast det goda. Jag ska älska dig, min styrka. Endast när jag är stark kan det komma bara från dig.

Jag är ett svagt och syndigt varelse Men du vet att jag inte vill skada någon. Jag vill heller inte skada pastor Lodzig som orsakar så mycket trubbel för mig. Han vill alltid vara där men han är nu helt hjälplös. Det sårar mig. Du har också satt en Monika vid min sida och hon är där. Hon gör varje jobb, oavsett hur svårt det är för henne, och trots att hon själv har smärta och problem. Jag vill inte belasta någon men jag gör det ändå. Jag måste alltid berätta om mina panikattacker hur illa det går eftersom jag inte kan hantera dem. Jag skulle vilja så mycket. Föran kommer ifrån inuti mig och jag vet inte hur jag ska hantera den. Jag kan inte vara ensam. Det känner sig stressigt för mig och också för de andra. Du försöker så hårt med mig. Detta kan inte alls vara förgäves.

Skall jag bekänna? Jag känner som om jag bara har synder, men ändå kan jag inte förändras om jag inte vet vad jag kan glädja med och inte kan glädja mig själv. Jag tittar ut och allt är så tråkigt och grått, trots att hösten har många vackra sidor, precis de vackert färgade löv och nu post-sommardagarna fulla av solsken. Ser jag inte allting detta som du, käre far, förbereder för mig? Har jag blivit blind för dina skönheter? Det kan inte vara så. - Jag har alltid kunnat njuta av det.

Kära Katharina, om du visste hur mycket längtan jag har efter dig, eftersom vi varit tillsammans i 30 år och delat glädje och sorg. Det var en lång tid. Är allt detta nu bortskuret? Skall allting vara borta? Jag vet bara inte vad jag ska göra med det? Jag skulle vilja så mycket veta orsaken för att kunna hjälpa mig själv. Vi kunde alltid byta ut allt med varandra. Det var en underbar tid. Vi har också fått uppleva många svåra saker tillsammans och klarat av dem med förenad styrka. På något sätt har vi blivit klara igen.

Nu tittar jag på vår käre prästen Lodzig. Hur mycket jag tycker om honom. Jag vill inte skada honom men jag var ofta impatient med honom. Det är mig ledsamt för det. Var god, förlåt mig och min impatiens. Även jag har alltid velat vara vid din sida och hjälpa dig. Detta är verkligen mitt önskan för dig. Vet du att jag tycker om och saknar dig när du inte är där? De pekar med fingrarna mot himlen, det vill säga en man av Gud som är nära knuten till himmelriket och särskilt till den Himmliska Fadern genom mycket bön. Jag skulle vilja fortsätta berätta allt för dig och du skulle vara mycket glad över framsteg om det fanns en glädje som kvarstår. Jag kan föreställa mig din glädje, jag har redan upplevt den. I de 13 åren av att leva tillsammans i tro har vi delat så mycket med varandra. Vi har nu glömt bort allt om detta. Det kan inte vara slut efter allting.

Jag menar göra största ansträngning och hjälpa. Detta orsakar mig alltid nya problem. Jag vet inte vart de kommer ifrån. Om bara jag kunde hjälpa mig själv genom tro. Jag har blivit så svag och denna svaghet dödar mig.

Endast den Himmelske Fadern känner till människornas nöd och kan också lindra den. "Jag vet om det minsta rörelsen i ditt hjärta, mitt barn. Kom till mig, alla ni som är trötta och belastade, jag ska uppfräscha er alla.

Behovet minskar inte, även om jag gör största ansträngning att skriva allt från levern.

Jag har så många kära människor runt mig som står vid min sida. Har jag blivit otacksam nu? Jag vill inte vara det, men ser tillbaka tacksamt på de många åren. Allting är en gåva från himlen. Om bara jag visste var jag ska börja? Det måste finnas något som förvirrar mig? Var gör jag fel så att jag kan korrigera det? Var ligger mina osäkerheter? Är de i fortiden eller i nutidet? Jag vet inte om mig själv?

Om jag fortsätter skriva, kanske kommer det till minnet. De är också tankestimulerande impulser som kommer från mitt hjärta, eftersom Jesus Kristus bor i mitt hjärta, honom jag tar emot dagligen med kropp och själ samt gudomlighet och mänsklighet. Så detta kan inte förbli skandalöst? Var är du, min dyrbaraste hjärtesskatt? Inget kan överträffa dig i mitt liv. Mitt liv tillhör endast dig.

Kär pastor Lodzig, kan du nu hjälpa mig att hitta vägen tillbaka till mig själv? Jag väntar på ett svar, eftersom livet måste gå vidare, det kan inte stå stilla. Jag är så orolig och inget kan bringa mig till min vanliga lugn. Ve vem som helst verkligen hjälpa mig nu.

Du vet, min dyrbaraste Jesus, att jag behöver din hjälp och det gör jag säkert.

Som du har hört sade fader Lodzig att jag bör tillbringa en halv timme framför tabernaklet i huskyrkan. Jag vill inte vara ensam. Jag skulle så gärna komma till ro. Detta är min största önskan någonsin.

Tyvärr gav dessa ord på papper mig inte den frid jag ville ha. Men nu tar jag råd från pastor Lodzig och hoppas att det inte misslyckas. Då blir jag ännu mer förtvivlad. Jag vill inte det, eftersom det ska hjälpa mig. Inget kan gå fel där, eftersom Jesus är med mig i tabernaklet.

Väl, min dyrbaraste Jesus, jag var hos dig framför tabernaklet. Detta är ditt hem där du väntar på oss. Men jag älskar dig också. Jag kan inte föreställa mig att jag skulle kunna leva utan dig.

Jag gav mig själv, som alltid, med mina bekymmer. Kanske kräver jag för mycket av mig själv att låta allt gå på en gång. Alla oroligheter ska vara över på en gång. Men de är det inte. Måste jag bli helt besviken? Är det bara jag som inte kan hitta dig? Men du säger, den som söker mig, han skall finna mig också. Jag letar efter dig och jag kan inte hitta dig. Var är Du, min dyrbaraste Jesus? Vill du komma in i mitt hjärta? Jag väntar ivrigt på din hjälp? Ve vem som helst verkligen hjälpa mig? Endast du, min dyrbaraste Jesus, har förmågan att stå vid min sida. Jag vill vara din. Ingen ska ta besittning av mitt hjärta utom dig ensam. Din skall jag vara, i livet och också i döden.

Mina älskade Jesus, hjälp mig ur denna depression. Jag vill upptäcka och vara med dig. Hur vackert är ditt ansikte. Hur vackra är dina drag. Jag ställer mig in allt på detta sätt, för jag vill vara med dig och min längtan efter dig växer från dag till dag.

Hur gärna skulle jag återigen ta emot dina budskap och människor väntar på det. Ser du inte, min Frälsare? Och vår älskade himmelska Moder älskar sina barn av Maria och vill leda dem alla till Dig. Hon för dem framför din tron och erbjuder deras sorg. Kan du då verkligen motstå? Hur många bekymmer har människor idag och hur föraktfullt ses de på när de älskar dig och talar om den sanna katolska tro. De vill öppna sina hjärtan och ingen lyssnar till dem.

Nej, de föraktas och vill bara att alla människor ska hitta dig och leva i fred med dig. Detta är det innerligaste önskemål hos varje människa att leva i fred.

Hur gott det är att förkunnar din kärlek till människorna. De glädjas när det finns personer som tror och kan dela sin tro med dem.

Jag skulle vilja överföra denna kärlek till människorna, eftersom de känner sig ensamma med sina bekymmer. Att förmedla sann kärlek är ett stort gott som människor längtar efter.

Hur jag skulle vilja hjälpa alla människor i denna nuvarande förvirring. De vet inte en än och söker hos de andra religionerna. Naturligtvis kommer de inte hitta dig där. Men de är så rädda att de ofta inte vet vem de ska vända sig till. Din kärlek meddelas tyvärr inte åt dem och det skulle vara deras verkliga hjälp.

Var god, min älskade Frälsare, var med människorna som söker Dig. De saknar dig i alla situationer. De brister av kärlek, vilket endast du, min kärlek, kan ge dem.

Jag älskar dig och jag vill inte vända mig ifrån dig, för jag vet att du har glömt bort mig men din kärlek slutar aldrig.

Jesus, när jag är med Dig måste allt vara enkelt. Du gör allt hända, även om människor tror de gör allt själva. Du orsakar allt i dem. Vi är inte skaparna, Du är Herren över liv och död.

Om bara människorna kunde uppleva att sann kärlek endast kan hittas hos dig. Kärlek utan slut, det är din vilja.

Allt, hela universum tillhör Dig. Allting var underbart ordnat och inget var i oordning. Människor har missbrukat ditt underbara värld och fört oredan i den. Naturen och även djuren, allt var i underbar ordning vid din skapelse.

Om bara människorna lyssnade mer till Bibelns ord. Då kunde de lindra sig mycket i sina liv. Ty när de inte lägger märke till dessa ord gör de sitt liv svårt utan att förstå det. Budorden är en lindring för varje liv. När människor överträder budorden syndar de, mer eller mindre.

Men tyvärr tror människorna att livet blir bärbarare och lättare om man kan njuta av livet i världen. Det är tvärtom. När du njuter fullt ut av livet blir det enklare just då. Endast därefter blir allt svårare. Människor vill inte vara sanna.

Därför är Sakramentet om Botgöring också ett viktigt sakrament för att återvända till normalitet och att lovar att inte synda i framtiden. Först måste det finnas en insikt.

Vår älskade Jesus visste att som svaga människor behöver vi detta sacrament för att tvätta oss från skuld. Endast i helgande nåd är vi rena och tar beslutet att respektera Kristi kärlek i framtiden och inte längre kränka Han.

Men eftersom vi är svaga människor, kommer det alltid hända att vi behöver bekännelse. Det kan också sägas att Jesus Christ vill förena sig på nytt med folket efter varje bekännelse. Han ser att människorna bara är glada när de bestämmer sig för inte att synda. Vi är olyckliga över våra synder och oftast inser vi det inte. Men Kristi kärlek gör mannen ren igen efter bekännelsen. Han känner sig nyförenad med Guds kärlek.